Barnhänder skördar kakaon till vår choklad – Vad gör EU?

Vi i västvärlden är oerhört stora konsumenter av chokladprodukter. Sexton av de tjugo främsta chokladkonsumerande länderna per capita är europeiska länder och den europeiska marknaden står för 40 procent av all försäljning av chokladprodukter i världen. Skulle vi européer vara medvetna om hur det verkligen går till inom kakaoodlingen, med barnarbete, brist på skyddsutrustning samt oavlönade timmar, så kan man tycka att chokladförsäljningen borde minska. Trots detta verkar det som att kakaoproduktionen ökar, samtidigt som att människor blir mer och mer medvetna om hur det ser ut. Kan detta verkligen stämma?

Utrikesdepartementet redovisade i sin rapport från 2010 att barnarbete är vanligt förekommande i Elfenbenskusten, framför allt på kakaoplantagerna. Trots att det har avskaffats i den offentliga förvaltningen och i de multinationella företag som verkar i landet, så finns det fortfarande hårt arbetande barn på kakao – och kaffeplantagerna som oftast är familjeägda. Barnen transporteras dit från grannländerna så som Burkina Faso, Mali och Nigeria med löften om avlönat arbete under goda förhållanden. Väl på plantagerna tvingas barnen arbeta långa pass helt oavlönade och utan tillgång till mat.

EU:s utvecklingspolitik måste intensifieras

EU har en utvecklingspolitik med målet att ge u-länder full kontroll över sin egen utveckling. Vad unionen vill göra är att ta tag i det som orsakar människornas utsatthet – till exempel bristen på jobb och sjukvård i u-länder. EU har finansierat tusentals globala utvecklingsprojekt som en del i sin utvecklingspolitik, även om detta gjort en viss skillnad så har man ännu inte fått se det resultat man önskar. Man måste sätta in fler konkreta åtgärder för att hjälpa Elfenbenskusten i sin utveckling mot ökad tillväxt, hitta strategier för att ge kakaoodlarna mer att säga till om och framför allt trycka på företagen (till exempel Kraft Foods, Nestlé och Cloetta Fazer) som köper den ivorianska kakaon och få dem att involvera sig mer i vad som sker i Elfenbenskustens kakaoindustri, istället för att överlåta detta ansvar till sina underleverantörer.

Långsam utveckling mot förbättring

Swedwatch och Utrikesdepartementet har tagit fram flera oroväckande rapporter där man skildrar läget i den ivorianska kakaoindustrin, vilket fortfarande är kritiskt. Företagen som nämns i stycket ovan talade för flera år sedan om ett kontrollsystem där man skulle kontrollera kakaoplantagerna i Elfenbenskusten, detta lanserades dock aldrig trots att man investerade mycket pengar i idén. Någon förklaring till varför lanseringen inte blivit av  ännu har aldrig getts. Företagen har uppförandekoder och policies som de påstår sig följa, och även om detta stämmer så krävs det mer än så. Inget av de tre företagen har en egen representation i Elfenbenskusten, vilket kan verka konstigt med tanke på att de köper enorma mängder kakao därifrån varje år.

EU har ett naturligt ansvar

Alla inblandade ta sitt ansvar och dra sitt strå till stacken för att kakaoindustrin ska bli så rättvis som möjligt. EU känns som en naturlig ansvarstagare med tanke på den omfattande roll som unionen har i världshandeln med kakao. Inspektioner på plats måste göras, kanske kan kommissionen utse någon ansvarig för detta? En person utsedd av EU till att göra detta skulle ge EU en bättre överblick av industrin och de missförhållanden som råder, vilket skulle förenkla genomförandet av vissa åtgärder mot till exempel barnarbete.

Den europeiska unionen är för många länder ett föredöme gällande vissa frågor. EU är en generös biståndsgivare som står för många initiativ som tagits världen över – inte bara i Europa. Att sätta in åtgärder för att motverka missförhållandena i Elfenbenskusten och andra länder som också producerar mycket kakao (Ghana, Nigeria m.m.) bör inte vara ett alltför svårt åtagande för unionen.

Det här kan du göra som konsument

Det är inte bara företagen och EU som har ansvar för att allt ska gå rätt till, utan oss konsumenter så hade det inte funnits någon efterfrågan på kakao vilket i sin tur hade lett till att det inte fanns några kakaoodlingar som missförhållanden kunde råda på. Vi måste ta vårt ansvar, börja till exempel med att hålla dig till rättvisemärkt choklad när du handlar. Läs de rapporter som skrivits av UD och Swedwatch, när du är medveten om problemen blir du förhoppningsvis mer motiverad till att göra en skillnad. För att göra detta så kan du gå in på den här hemsidan, det är Fairtrades aktivitetsguide som hjälper dig med förslag på hur du kan engagera dig i kampen mot en rättvis kakaoindustri.

Easy EU 2013-05-18

Vi uppskattar din medverkan!

 

Denna fråga får ni gärna svara på om ni vill hjälpa oss att utvärdera vårt arbete med denna blogg.

Desirée, Felicia och Linnea

Intervju med Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström

Under vårt besök i Bryssel hade vi möjligheten att föra en intressant och lärorik konversation med Sveriges positiva och energirika kommissionär, Cecilia Malmström.  Under ett tillfälle var det även möjligt att ställa ett par frågor som berör EU och Cecilias arbetsområde, migration- och asylpolitiken. Frågorna och svaren har vi sammanställt nedan. Ta er gärna tiden och läs vad som sägs, det är berikande svar som vår kommissionär gett oss.

Om någon skulle ställa dig frågan, vad är EU, hur skulle du svara?

– EU är ett samarbete mellan demokratier i Europa som har valt att gå samman efter andra världskriget, för att tillsammans bygga upp det då sönderbombade Europa, men också för att utvecklas ekonomiskt och politiskt och lösa de stora problem och utmaningar i samhället som inget land klarade på egen hand.

Från att ha varit ett samarbetsavtal mellan Tyskland och Frankrike så är EU idag en omfattande union med 27 demokratiserade medlemsländer, och fler är på väg. Vad tror du är den största orsaken till att kol och stål unionen expanderade till vad den är idag?

– Som du säger så var det ju kol och stål som var de viktigaste råvarorna efter andra världskriget. Kol därför att det var viktigt i uppbyggnadsfasen, och stål också i industrialiseringen. Samtidigt hade man sett att om man inte gemensamt använder de resurserna så kan något land rusta i smyg eller använda dem på ett icke-fredligt sätt. Det var det viktigaste sättet att knyta ihop ekonomierna. Idag är inte kol och stål lika viktigt men det finns mycket annat som är det och jag tror att efter andra världskriget, även efter första världskriget med miljoner människor döda, så kände ledarna i flera länder att vi inte kan ha det såhär, vi måste ha ett annat sätt att lösa konflikter, vi måste sätta oss runt bordet gemensamt och resonera. Och genom att bli beroende av varandra på ett positivt sätt så kan vi se till så att ingen förbereder inför krig i smyg men också att vi tillsammans bygger upp det sönderbombade Europa. Sen har det utvecklats och flera länder har kommit med, före detta diktaturer, fascistiska diktaturer, kommunistiska diktaturer, och utvecklats till ett samarbete där man fredligt löser konflikter. Man bråkar ibland, man är oense, men man sitter runt ett bord och är oense. Och genom att stötta demokratin, det juridiska systemet, rättssamhället så har man också stöttat demokratin i tidigare väldigt unga stater och gjort att de utvecklats fredligt, stabilt och demokratiskt och det är ett enastående historiskt arbete och en utav anledningarna till att EU fick fredspriset.

Du ansvarar ju för bland annat asyl- och migrationsfrågor, och något som är väldigt omdiskuterat inom dessa ämnen är den så kallade Dublinförordningen. Hur planerar ni att gå vidare med EU:s gemensamma flyktingpolitik?

– Vi håller just nu på att förhandla sedan flera år tillbaka för att få en gemensam flyktingpolitik. Det betyder att vi ska få gemensamma regelverk för de procedurer och de villkor som man möts av när man kommer och söker asyl i till exempel Sverige. Ytterst bestämmer varje land om man får stanna eller inte men det ska vara gemensamma bedömningsgrunder, gemensamma procedurer så att det inte blir ett lotteri som det är idag. Ett utav de regelverken där är Dublinförordningen och vi försöker reformera den så mycket vi kan, men det är kanske en av de svåraste frågorna att förhandla om. Förslaget från kommissionen var att det skulle bli lättare för medlemsländer att inte skicka flyktingar fram och tillbaka i Europa. Till exempel om man tycker att ett land inte har ett bra asylsystem. Det har inte riktigt gått hela vägen mot vad vi ville men vi har ändå byggt in bättre skyddsmekanismer för flyktingar som har behandlats illa i ett annat medlemsland. Vi har också byggt in en slags övervakningsmekanism som gör att kommissionen tillsammans med olika experter från andra medlemsländer regelbundet kommer att övervaka varje lands asylsystem. Detta har vi gjort så vi kan se vart det finns ett problem, vilket land som inte klarar av att ta emot flyktingar på det sättet som står i regelverket. Då kan vi väldigt tidigt mobilisera olika resurser för att hjälpa det landet, så det inte behöver gå så långt som det har gjort i vissa länder, t.ex. i Grekland där asylsystemet fullkomligt har kollapsat. Hade vi gjort detta i tid så hade vi kunnat hjälpa dem mycket tidigare, så det är en väldigt viktig förändring i den nya Dublinförordningen som vi snart kommer att rösta om.

Vi undrar också lite över One-Seatkampanjen, som varit en stor framgång för dig. Den handlar om att du vill samla ihop underskrifter från EU:s medborgare för att endast ha ett europaparlament här i Bryssel.  Vill du berätta lite för våra läsare om varför de bör skriva på?

– Det var någonting jag började med för ganska många år sedan som var ett upprop på nätet. Jag tycker idag att det inte är särskilt meningsfullt att vårt europaparlament ska pendla mellan Bryssel och Strasbourg. Det kostar väldigt mycket pengar, det är väldigt mycket onödigt resande vilket inte är bra för miljön och det bidrar till att man inte riktigt tar Europaparlamentet på allvar. Därför är det idag inte motiverat att ha två ställen, utan det bör vara på ett ställe och det är här i Bryssel. Nu startade jag en sådan kampanj år 2006 på nätet, oneseat.eu och den fick ganska snart en miljon underskrifter. Nu har den tagits över av en ny grupp i Europaparlamentet som också jobbar med detta, de fortsätter samla in underskrifter, de har haft omröstningar i parlamentet där nu en majoritet av ledamöterna för första gången i parlamentet har sagt att vi vill till Bryssel och man fortsätter att jobba på olika sätt. Tyvärr är det ju så att det bara kan ändras om alla medlemsländer är överens om att ändra på det. Det är alltså medlemsländernas statsministrar som enhälligt bestämmer detta. Det finns i alla fall en statsminister som inte tycker att det är en bra idé att flyga till Frankrike. Så att hittills har det inte hänt så mycket, men det fortsätter att strömma in underskrifter och gruppen i parlamentet gör ett jättefint jobb för att uppmärksamma detta och i de här kristiderna så vore det ett sätt att spara in ungefär 200 miljoner euro om året.

Så processen är fortfarande igång och det kan förändras?

– Ja, vi får se. Som sagt så krävs enhällighet.

Vi på Easy EU vill tacka Cecilia Malmström för hennes engagemang och varma mottaganade när vi besökte henne i Bryssel. Hon var väldigt tillmötesgående och gav oss användbara svar till vår blogg. Tack vare det har vi möjligheten att sprida vidare vad vi fått lära oss av henne till alla våra läsare på bloggen. Vi hoppas att ni är lika nöjda med svaren som vi är!

Om ni vill se intervjun live kommer vi att publicera en filminspelning inom kort

Desirée Ekberg och Linnea Rosenkvist 2013-04-11

Dystra siffror för arbetslösheten i Europa

I EU ligger arbetslösheten just nu på 10,9 procent, en påtaglig ökning då det är 1,8 miljoner fler EU-bor som under det senaste året blivit arbetslösa. Färska siffror från Eurostat, EU:s statistikbyrå, visar att det sammanlagt är 26,3 miljoner EU-medborgare som är arbetslösa i dagsläget. Euroländernas arbetslöshetsprocent är nu på 12 procent – en skrämmande siffra då den inte legat så högt sedan mitten på 90-talet.

Trots dessa dystra siffror så beräknar Europakommissionen att arbetslösheten inom eurozonen kommer att stiga ytterligare under 2013. Denna ökande arbetslöshet beror på den krympande ekonomin i euroländerna, en krympning som nu är inne på sitt femte kvartal.

Österrike ligger fortfarande bra till med sin arbetslöshet på 4,8 procent i landet. I Estland, Lettland och Rumänien har arbetslösheten minskat under det senaste året. Så är inte fallet i de sydeuropeiska länderna; i Spanien och Grekland är mer än en fjärdedel av ländernas befolkning arbetslösa.

Linnea Rosenkvist 2013-04-09

Lobbying, vad är det?

Någon vecka innan vår avresa till Bryssel fick vi under en av våra lektioner höra om ett nytt begrepp, lobbying. Detta var något som ingen av oss tidigare varit bekanta med. Under vår resa fick vi en större förståelse för begreppet då det är väldigt aktuellt på EU-scenen och inte minst i Bryssel.

Lobbying innebär politiskt påtryckningsarbete, då professionella företrädare agerar för intressegrupper som t.ex. olika företag, organisationer eller individer. Ett lobbyföretag hjälper t.ex. företagen med en affärsidé, som kan ha påverkats negativt av nya lagstiftningar inom EU, genom att framföra företagens olika åsikter till politiska makthavare. Lobbyföretaget lobbar då för att försöka påverka lagstiftingen till deras kunds fördel och önskemål.

Ett stort lobbyföretag som sedan 1992 befunnit sig i Bryssel är KREAB, som vi fick möjligheten att besöka. Där fick vi möta Andreas Jasper som berättade lite mer ingående hur KREAB som lobbyföretag arbetar. KREAB är ett väldigt stort lobbyföretag och har sammanlagt 29 kontor i 25 olika länder. Företaget hjälper sina kunder utifrån deras budget och mål, berättade Andreas, därför är det väldigt viktigt att man har kunskaperna som krävs, både om kunden och vad de vill ha hjälp med, fortsatte han. Det är inte alltid kunden som tar kontakt med lobbyföretaget, ibland kan det även vara tvärtom i fall lobbyisterna tror att någon ny lagstiftning kan ligga i ett företags intresse.

Det är alltid lättare att få förstålse på plats, så har ni någon gång möjlighet att besöka något lobbyföretag så är det något vi kan rekommendera. 

Felicia Persson 2013-03-13

Snabbfakta om viktiga personer inom EU

Här kommer ytterligare information om EU:s representanter.

José Manuel Barroso

José_Manuel_Barroso_at_the_37th_G8_Summit_in_Deauville_028

José Manuel Barroso är en portugisisk politiker och har varit europeiska 
kommissionens ordförande sedan november 2004, han är alltså inne på sitt 8e år.
Han har tidigare studerat juridik, varit gästforskare vid Georgetown University i
Washington D.C och mellan år 2002-2004 var han Portugals premiärminister.

Vassilios Skouris

Vassilios Skouris
Europeiska domstolen i Luxemburg. Foto: TPCOM @Flickr

Vassilious Skouris är en grekisk domare. Efter att ha varit domare i
Europeiska gemenskapernas domstol sedan 1999 blev han år 2003 vald som ordförande.
Han omvaldes senast på sin post som ordförande för EU-domstolen i oktober 2012.
Skouris mandatperiod sträcker sig till oktober 2015.

Situationen i Mali: Frankrikes- och EU:s roll

Under vår sista dag i Bryssel var vi på den franska representationen där vi fick möta Gaël Veyssiere. Det var väldigt intressant att få höra hur Frankrikes relation med EU ser ut samt att få ta del av deras agerande gällande den mycket aktuella situationen i Mali.

Den västafrikanska staten Mali hamnade år 2012 i ett väldigt pressat läge då kriget mot terrorismen har förflyttat sig från Afghanistan och istället drabbat Mali. Terrorledarna Moktar Belmoktar samt Iyad Ag Ghaly, världens mest jagade personer, har gjort norra Mali till en ny bas för militära islamister. Problemen uppkom när gruppen AQIM (al Qaida i islamska Maghreb) genomförde kidnappingar i norra Mali för att utöka sin makt och ställning. Då regeringen ignorerade folket i den norra delen växte sig missnöjet stort och många lät sig övertalas att stötta AQIM. När president Amadou Toumani Touré tvingades avgå efter en militärkupp 2012 trappades problemen upp ytterligare och norra Mali kom under kontroll av MNLA (Nationella rörelsen för Azawads befrielse) som länge velat att den norra delen ska bli självständigt, detta med starkt stöd av AQIM. Grupperna allierade sig med målet att Mali ska få muslimskt styre samt införa sharialagarna. Sedan förra sommaren har norra Mali varit i händerna på militanta islamister.

Hur ser då Frankrikes roll ut i Mali?
Sedan den 11 januari i år har Frankrike haft en ledande roll i Mali, vilket Gaël berättade lite mer om. Deras förhållande till Mali är större jämfört med resterande EU-länder, bland annat eftersom det befinner sig ett stort antal franska medborgare i landet. Under kolonitiden var det även Frankrike som var övermakten i Mali.

Det var på Malis begäran som franska trupper intog landet, detta med stöd från FN, afrikanska organisationer samt Frankrikes partners i EU. Frankrike har förbättrat situationen nere i Mali då hela landet troligen hade varit under kontroll av väpnade grupper utan deras hjälp. Om man inte åtgärdar situationen i Mali kan det få konsekvenser för landet, hela Afrika samt Europa.

Det är inte Frankrikes vilja att stanna kvar i fronten, deras agerande var ett akut svar på situationen. Nu är planerna att träna upp bland annat Malis armé och försöka få dem att klara sig själva, vilket det var tänkt från början att de skulle.

EU:s roll i Mali
När det gäller EU:s agerande i situationen så har unionen erbjudit att träna den malisiska armén, samtidigt som parlamentets utskott för säkerhet och försvar menar att unionen kan bidra med mer och därför borde skicka ner unionens stridsgrupper. Men sedan oktober månad förra året har EU:s medlemsländer planerat en utbildnings- och träningsinsats för Malis armé. Dock ska engagemanget endast ses som ett stöd för de afrikanska aktörerna, då EU menar att det främst är Malis uppgift att lösa problemen.

Felicia Persson 2013-02-11

Europe Direct – för dig som har frågor om EU

När vi var i Bryssel besökte vi Europe Direct. Vi kan helt uppriktigt säga att vi tidigare inte vetat vad denna organisation har för syfte, men efter vårt besök hos Europe Direct var vi något klokare. Tack vare det har vi möjlighet att dela med oss av vad vi anser är viktig kunskap.

Vad är – och gör Europe Direct?

Europe Direct är skapat av EU för att kunna ge EU-medlemmar gratis information, direktiv och svar på frågor om EU. Du kan alltså som privatperson, student, företagare, tjänsteman m.m. ringa in till Europe Direct och ställa i princip vilken fråga du vill, om det rör ämnet EU. Självklart kan de inte ge juridisk rådgivning eller lämna klagomål för någon annans räkning, eftersom det är ett opartiskt hjälpmedel där man endast arbetar informativt.

Hur når man Europe Direct?

Det som vi tyckte var fascinerande var att de erbjuder service på telefon på 23 medlemsspråk och att detta är helt gratis om du ringer inom EU.  Om du vill chatta så går det att göra på engelska, tyska och franska. Det tråkiga är att det är oerhört få som vet om att denna tjänst finns, men det är enklare än vad man tror att ta kontakt med Europe Direct.

De är tillgängliga på chatt, mail & telefon mellan 09.00-18.00 på vardagar, deras telefonsvarare är dock igång dygnet runt.

Telefon: 00 800 6 7 8 9 10 11
Chatt: http://europa.eu/europedirect/web_assistance/login/index_sv.htm
Mail: http://europa.eu/europedirect/write_to_us/mailbox/index_sv.htm
Webbadress: europedirect.europa.eu

Nu är det bara att börja ringa, maila eller chatta!

Desirée Ekberg 2013-02-05

Rafaela från Cypern har stora planer för EU

bild (1)

För några månader sedan var vi i Strasbourg, en resa ni kan läsa om lite längre ner. Inne på Europaparlamentet träffade vi en 18-årig tjej, Rafaela från Cypern. Vi ställde några frågor till henne angående hennes engagemang i EU.

Rafaela går på den cypiotiska motsvarigheten till gymnasium i Cypern. Hon har alltid intresserat sig för den europeiska unionen och då hon började engagera sig som 16-åring blev det genast hennes nya passion.

För något år sedan deltog Rafaela i ett utbytesprogram där hon fick åka till Storbritannien och senare vara värd för en tysk student. Det var här som hennes intresse för europeiska relationer införlivades. Rafaela menar att den europeiska unionen har större inverkan på våra liv än vad vi tror och därför är det viktigt att vara involverad i de beslut som fattas. Hon menar också att vi alla är europeiska medborgare som bör känna eller skapa mer gemenskap än vad vi har idag. Något hon jobbar hårt för.

För att involveras i beslutsfattandet, tog Rafaela plats i the European Youth Parliament. Här hade hon väldigt varierande uppgifter, allt från att diskutera islamofobi och miljö i utskotten till att agera journalist, sprida evenemang gällande parlamentet och även organisera dessa.

Om 10 år ser Rafaela sig själv som en hårt arbetande karriärskvinna, helst med ett EU-relaterat jobb, antingen som advokat eller domare. Med en framtid inom juridiken hoppas hon vara en bidragande kraft för få slut på allt hat som finns i världen, framförallt det som tar form i rasism och olika sorters extremism. Hennes ideal-Europa är där alla är medvetna om sina rättigheter men även begränsningar. Europa ska vara en plats där man respekterar varandra oavsett etnisk bakgrund och där folk inser att det inte spelar någon roll hur olika vi är. Hon menar att vi alla är européer och att vi gemensamt kan dra nytta av varandras olikheter och på så sätt skapa ett bättre Europa.

Sverige: Natos mönsterelev men inget Nato-land

Under vår vecka i Bryssel besökte vi på onsdagen Natos högkvarter. Vi fick lära oss en hel del om Nato och hur militärorganisationen samarbetar med Sverige, som inte är ett medlemsland. Sedan 1994 har Sverige varit ett PFP-land till Nato, som betyder Partnership for Peace, och trots den ökade osäkerheten i världen är ett riktigt medlemskap inget som står på den politiska agendan i Sverige. 

Vid nyår gjorde Sveriges överbefälhavare Sverker Göranson ett uttalande angående Sveriges kapacitet att försvara sig vid ett angrepp. ÖB gjorde klart att Sverige kan försvara sig i högst en vecka, därefter skulle våra resurser ta slut. Vad man kan förvänta sig enligt honom är militär hjälp från Nato, med hänvisning till en stabsövning som gjordes år 2011 där Nato satte in en stor del av sina Gripenplan för att hjälpa Norge som i övningen angripits av fienden. ÖB menar att det finns en nordisk solidaritet och ett nordiskt samarbete som skulle vara till stor hjälp vid ett väpnat angrepp mot Sverige.

Men någon hjälp av EU kan vi inte förvänta oss, trots vårt medlemskap. Även om solidaritetsklausulen i Lissabonfördraget säger att varje medlemsland ska hjälpa ett drabbat land på något sätt, så anser Sverker Göranson inte att vi kan förlita oss till detta då EU inte är någon militärallians.

Så varför är då inte Sverige medlemmar i Nato, en försvars – och militärorganisation som garanterar stöd vid ett väpnat angrepp mot ett medlemsland?

Sverige har alltid varit ett alliansfritt land, kanske är detta en tradition man vill bevara och därför inte alliera sig med Nato och dess 28 medlemsländer. Uppfattningen vi fick då vi besökte den svenska Nato-delegationen var att frågan helt enkelt inte är politiskt prioriterad i Sverige. Sedan 1994, då Sverige blev ett PFP-land till Nato, har vi deltagit i gemensamma militärövningar och medverkat i olika internationella operationer – som de i Afghanistan och Kosovo. Trots detta kan vi inte förvänta oss hjälp från Nato om Sveriges säkerhet skulle vara hotad, enligt Natos generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen. Han menar att antingen så är man medlem eller inte, Natos artikel 5 som säger att varje medlemsland ska få stöd av alla övriga Nato-länder gäller inte för Sveriges del så länge vi inte blir medlemmar.

Framåt eftermiddagen besökte vi den estniska delegationen. Estland har varit medlemmar i Nato sedan 2004 och är mycket positiva till organisationen, då Estlands begränsade försvar gör att de på egen hand inte kan försvara sig mot väpnade angrepp, och då landet gränsar till Ryssland som under många år varit ett hot. Vi pratade med den estniska representanten på delegationen, Artur Kink, som sade att alla Nato-länder är djupt imponerade av hur Sverige bidrar till Nato trots att vi faktiskt inte har något medlemskap och inte heller några skyldigheter att göra det. Han ville uppmana Sverige till att gå med i Nato, då det antagligen skulle bli en kort och smärtfri process tack vare vårt redan djupa engagemang i organisationen.

Artur Kink tycker att Sverige bör se på Nato som ett komplement till EU, där vi garanteras stöd och på så sätt större säkerhet för landet. Han menade också att Sverige rent geografiskt omges av Nato-medlemmar vilket gör det mer logiskt att vi ska gå med för att göra Norden säkrare och mer motståndskraftigt. En annan aspekt på ett Nato-medlemskap är den ekonomiska; det skulle vara mer kostnadseffektivt att vara medlemmar eftersom man då har ett mer kollektivt försvar istället för nationellt, som kostar mycket pengar. Artur Kink avslutade med att säga att även om Sverige som land blir en del av någonting större, så blir det faktiskt lättare för oss att ta tillvara på våra nationella intressen, eftersom vi får en starkare röst som förhoppningsvis förstärks ytterligare av övriga medlemsländer i Nato.

Nato

Natos högkvarter i Bryssel. Foto: Utenriksdept @Flickr

Linnea Rosenkvist 2013-01-27