Intervju med Sveriges EU-kommissionär Cecilia Malmström

Under vårt besök i Bryssel hade vi möjligheten att föra en intressant och lärorik konversation med Sveriges positiva och energirika kommissionär, Cecilia Malmström.  Under ett tillfälle var det även möjligt att ställa ett par frågor som berör EU och Cecilias arbetsområde, migration- och asylpolitiken. Frågorna och svaren har vi sammanställt nedan. Ta er gärna tiden och läs vad som sägs, det är berikande svar som vår kommissionär gett oss.

Om någon skulle ställa dig frågan, vad är EU, hur skulle du svara?

– EU är ett samarbete mellan demokratier i Europa som har valt att gå samman efter andra världskriget, för att tillsammans bygga upp det då sönderbombade Europa, men också för att utvecklas ekonomiskt och politiskt och lösa de stora problem och utmaningar i samhället som inget land klarade på egen hand.

Från att ha varit ett samarbetsavtal mellan Tyskland och Frankrike så är EU idag en omfattande union med 27 demokratiserade medlemsländer, och fler är på väg. Vad tror du är den största orsaken till att kol och stål unionen expanderade till vad den är idag?

– Som du säger så var det ju kol och stål som var de viktigaste råvarorna efter andra världskriget. Kol därför att det var viktigt i uppbyggnadsfasen, och stål också i industrialiseringen. Samtidigt hade man sett att om man inte gemensamt använder de resurserna så kan något land rusta i smyg eller använda dem på ett icke-fredligt sätt. Det var det viktigaste sättet att knyta ihop ekonomierna. Idag är inte kol och stål lika viktigt men det finns mycket annat som är det och jag tror att efter andra världskriget, även efter första världskriget med miljoner människor döda, så kände ledarna i flera länder att vi inte kan ha det såhär, vi måste ha ett annat sätt att lösa konflikter, vi måste sätta oss runt bordet gemensamt och resonera. Och genom att bli beroende av varandra på ett positivt sätt så kan vi se till så att ingen förbereder inför krig i smyg men också att vi tillsammans bygger upp det sönderbombade Europa. Sen har det utvecklats och flera länder har kommit med, före detta diktaturer, fascistiska diktaturer, kommunistiska diktaturer, och utvecklats till ett samarbete där man fredligt löser konflikter. Man bråkar ibland, man är oense, men man sitter runt ett bord och är oense. Och genom att stötta demokratin, det juridiska systemet, rättssamhället så har man också stöttat demokratin i tidigare väldigt unga stater och gjort att de utvecklats fredligt, stabilt och demokratiskt och det är ett enastående historiskt arbete och en utav anledningarna till att EU fick fredspriset.

Du ansvarar ju för bland annat asyl- och migrationsfrågor, och något som är väldigt omdiskuterat inom dessa ämnen är den så kallade Dublinförordningen. Hur planerar ni att gå vidare med EU:s gemensamma flyktingpolitik?

– Vi håller just nu på att förhandla sedan flera år tillbaka för att få en gemensam flyktingpolitik. Det betyder att vi ska få gemensamma regelverk för de procedurer och de villkor som man möts av när man kommer och söker asyl i till exempel Sverige. Ytterst bestämmer varje land om man får stanna eller inte men det ska vara gemensamma bedömningsgrunder, gemensamma procedurer så att det inte blir ett lotteri som det är idag. Ett utav de regelverken där är Dublinförordningen och vi försöker reformera den så mycket vi kan, men det är kanske en av de svåraste frågorna att förhandla om. Förslaget från kommissionen var att det skulle bli lättare för medlemsländer att inte skicka flyktingar fram och tillbaka i Europa. Till exempel om man tycker att ett land inte har ett bra asylsystem. Det har inte riktigt gått hela vägen mot vad vi ville men vi har ändå byggt in bättre skyddsmekanismer för flyktingar som har behandlats illa i ett annat medlemsland. Vi har också byggt in en slags övervakningsmekanism som gör att kommissionen tillsammans med olika experter från andra medlemsländer regelbundet kommer att övervaka varje lands asylsystem. Detta har vi gjort så vi kan se vart det finns ett problem, vilket land som inte klarar av att ta emot flyktingar på det sättet som står i regelverket. Då kan vi väldigt tidigt mobilisera olika resurser för att hjälpa det landet, så det inte behöver gå så långt som det har gjort i vissa länder, t.ex. i Grekland där asylsystemet fullkomligt har kollapsat. Hade vi gjort detta i tid så hade vi kunnat hjälpa dem mycket tidigare, så det är en väldigt viktig förändring i den nya Dublinförordningen som vi snart kommer att rösta om.

Vi undrar också lite över One-Seatkampanjen, som varit en stor framgång för dig. Den handlar om att du vill samla ihop underskrifter från EU:s medborgare för att endast ha ett europaparlament här i Bryssel.  Vill du berätta lite för våra läsare om varför de bör skriva på?

– Det var någonting jag började med för ganska många år sedan som var ett upprop på nätet. Jag tycker idag att det inte är särskilt meningsfullt att vårt europaparlament ska pendla mellan Bryssel och Strasbourg. Det kostar väldigt mycket pengar, det är väldigt mycket onödigt resande vilket inte är bra för miljön och det bidrar till att man inte riktigt tar Europaparlamentet på allvar. Därför är det idag inte motiverat att ha två ställen, utan det bör vara på ett ställe och det är här i Bryssel. Nu startade jag en sådan kampanj år 2006 på nätet, oneseat.eu och den fick ganska snart en miljon underskrifter. Nu har den tagits över av en ny grupp i Europaparlamentet som också jobbar med detta, de fortsätter samla in underskrifter, de har haft omröstningar i parlamentet där nu en majoritet av ledamöterna för första gången i parlamentet har sagt att vi vill till Bryssel och man fortsätter att jobba på olika sätt. Tyvärr är det ju så att det bara kan ändras om alla medlemsländer är överens om att ändra på det. Det är alltså medlemsländernas statsministrar som enhälligt bestämmer detta. Det finns i alla fall en statsminister som inte tycker att det är en bra idé att flyga till Frankrike. Så att hittills har det inte hänt så mycket, men det fortsätter att strömma in underskrifter och gruppen i parlamentet gör ett jättefint jobb för att uppmärksamma detta och i de här kristiderna så vore det ett sätt att spara in ungefär 200 miljoner euro om året.

Så processen är fortfarande igång och det kan förändras?

– Ja, vi får se. Som sagt så krävs enhällighet.

Vi på Easy EU vill tacka Cecilia Malmström för hennes engagemang och varma mottaganade när vi besökte henne i Bryssel. Hon var väldigt tillmötesgående och gav oss användbara svar till vår blogg. Tack vare det har vi möjligheten att sprida vidare vad vi fått lära oss av henne till alla våra läsare på bloggen. Vi hoppas att ni är lika nöjda med svaren som vi är!

Om ni vill se intervjun live kommer vi att publicera en filminspelning inom kort

Desirée Ekberg och Linnea Rosenkvist 2013-04-11

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s